Dom stänger men ingen bryr sig
Förut skrev jag mycket mer än vad jag gör idag. Sedan jag började plugga så har den sortens kreativitet liksom runnit av mig som vatten, för att jag inte haft ork. Hittade texten nedan i något gammalt dokument på datorn. Jag minns inte riktigt när jag skrev den, men jag tycker om den.
Vems ögon? Vems famn?
Vems kärlek och vems famlande händer, på mig?
Jag vill känna för att sedan tröttna
Få allt att falla på plats för att sedan falla isär
Jag blir hel, och går itu
Att falla utan livlina, men ändå aldrig falla fritt
Jag kan inte leva med men inte leva utan
Jag vill bli lämnad ensam men ändå hålla kvar
Ryggar mot varandra, händer i varandra
Du i mig, jag i dig.
Och nej, nu är detta inte längre bara Spirits blogg. Vi får dela, som vänner.
