Spirited away

I förra inlägget skrev jag att jag önskade jag mig mer snö. Jag tror någon där uppe hörde mig, för nu har vi tonvis! Jag tycker det är härligt (iallafall nästan hela tiden.. att släpa vattenkannor till hästarnas vattenbaljor i hagen, pulsande genom djupsnö, är inget jag skulle vilja göra året om).

Just nu har min prinsessa lite vintervila på grund av vädret. Först ständigt ösregn, och nu glashalt underlag. Hoppas det snöar lite mer så att vi kan ge oss ut i skogen igen. För när det blir mer snö är det kondisträning som gäller. Tills dess, lite vintervila.

Som säkert resten av Sverige också märkt så har det regnat cats and dogs i flera dagar nu. Det har fått bli lugna ridturer i skogen då banan varit alldeles för blöt. Spirit är lite pimpinett och tycker inte alls om det blöta, kalla och smutsiga som hagen nu består av. Idag utfärdade dom en varning på vädret om en klass 2 snöstorm som skulle komma inatt... Jag hoppas på att det blir snö som lägger sig, så vi kan ge oss ut och träna lite flås. Detta eviga regnande är inte så värst inspirerande om man säger så. Det är nu man får lägga lite extra fokus på det mysiga hemma i stallet. Lite extra pyssel, lite extra gos och en morot eller två!

Idag stod longering på schemat. Spirit är väldigt duktig när man longerar, och lyssnar så bra på röstkommandon.

Min häst är nog ingen häst. Jag tror hon är en bäver!

Måndag: Longering

Idag var det en sån dag då allt kändes som det gick bakåt istället för framåt. Jag vet att det bara är så ibland, men ändå känns det så tungt! Spirit var på "vill-inte" humör, likt en treåring på dagis. Ridningen gick åt skogen. Min sits var åt fanders och det kändes som mina händer var överallt och ingenstans. En dålig dag kan verkligen få mig att känna mig s-ä-m-s-t. Som ett blåbär.

Det är så tråkigt just nu, för det känns som om jag inte har någonstans där jag kan rida ordentligt i detta vädret! Allt, precis allt, är blött, fuktigt och kallt. Ridbanan är numera en sjö, och i skogen är marken så blöt så det känns som man bara förstör när man rider ut. Spirit tycker inte alls om att gå i vatten och lera, och blir ovillig och stel som en pinne. Gud, jag önskar mig ett ridhus i julklapp! Eller sommar året om, det är vilket som!

Åkte till stallet imorse och red ut en sväng i skogen. Mysigt! Invigde det nya tränset jag köpte i förrgår, är så nöjd med det! Dock var det svårt att få en bra bild på Spirit med det på... Inte lätt att fota med mobilen och samtidigt hålla en häst som antingen vill stå jättejättenära matte eller titta bort. Nästa vecka ska min bror hänga med och ta lite bilder på Spirit och mig som antagligen kommer att bli liite bättre!

Usch, vilket ruskigt väder! Det blev inget vidare dressyrpass idag. hade tänkt rida ett kort pass på ca 30 minuter, men vi höll bara ut i 20! Jag frös, Spirit var inte på arbetshumör, underlaget var hårt.. Så vi red envist på i en liten stund, i stort sett bara i skritt och med små inlägg i trav här och där, där marken inte var alltför hård och ojämn. Sen gick vi in i stallet igen. Spirit blev ompysslad, borstad och fick sen gå in i boxen och mumsa på sitt hö. Först då blev hon nöjd och buffade vänskapligt på mig igen. Imorgon ska hon vila (istället för på onsdag, då jag är ledig på förmiddagen och ska rida ut i skogen) för jag går i skolan sent och lär inte vara i stallet förrän det blivit mörkt. Tvivlar även på att ridbanans underlag blivit bättre under natten... Hört rykten om att det ska komma snö imorgon. Är vintern verkligen här redan?

Måndag: Kort dressyrpass på ca 30 minuter.

Idag var Spirit full av bus. Undrar om det var det kalla vädret som gjorde henne extra pigg? Det måste ha varit minusgrader hela dagen idag. Jag hade morgonfodringen imorse, och när jag körde till stallet var det vitt av frost precis överallt. Vackert. Red ut senare i eftermiddag. Då hade frosten försvunnit men vattenpölarna var fortfarande täckta av en tunn hinna med is. Spirit tyckte dom var lite läskiga, och ville helst gå sidan om.

Idag fick Spirit vila. Tog in henne vid fyra, borstade och gosade. Sen smög jag försiktigt in en spruta med avmaskningsmedel i mungipan på henne, i tron om att hon med äcklad min skulle spotta ut det illa kvickt. Icke, hon smaskade det i sig som om det vore godis. Den hästen slutar aldrig att förvåna mig.

Ridpasset igår gick inget bra alls. När jag suttit upp kände jag att Spirit hade tankarna på annat håll och var allmänt okoncentrerad. Jag skyller det på mig själv, då jag mest "slöred" hela förra veckan.. Hon var stel, speciellt i höger varv, så jag började med att värma upp henne lite lätt med skritt och jogging på serpentinbågar. Vi fortsatte så en stund, och jag försökte tänka som Bella sagt till mig att göra, att variera arbetet för henne hela tiden så att hon får tänka och jobba med både huvudet och kroppen. Skritt en kortsida, kort trav en långsida, vändningar över ridbanan, volter med sidförflyttningar på öppna delen, ökat tempo i traven, kortkort skritt i saakta tempo, energisk skritt.. ja, ni fattar. Hon började hänga med mer och mer, så jag la in lite galoppfattningar för att hon skulle få göra nåt hon tyckte var roligt. Vänster galopp gick som en dans. Hon fattade rätt direkt (dvs. jag gjorde rätt direkt och sköt inte fram fel höft som jag har en dum tendens att göra..) och galopperade i ett behagligt tempo. Jag bröt av och bytte varv för att fatta höger. Jag är 99% säker på att jag slarvade i fattningen på något vis, för hon fattade återigen vänster galopp. Jag skulle bryta av, men hon låg på bettet och det tog nästan en hel långsida innan hon lyssnade på mig.. Skulle fatta ny i nästa hörnpassering, men då får Spirit fnattet och kickade till som hon gör ibland. Felet var bara att jag kom helt ur balans och kunde inte räta upp mig själv då hela sadeln gled åt sidan. Jag hade nämligen fårskinnspaden på henne, så sadeln gled runt som om hon varit en tunna! Jag klamrade mig fast på Spirits yttersida längs en hel långsida, livrädd för att ramla rakt ner på staketet som jag såg var farligt nära. Usch! Till slut genade Spirit över ett hörn, och jag släppte taget och föll. Slog mig inte men blev lite vimmelkantig. I huvudet ekade bara forna ridlärares röster "Upp igen, annars kommer du aldrig sätta dig på en häst igen!", så jag borstade av min leriga hjälm, stack foten i stigbygeln och svingade mig upp. Nu gjorde vi en ny fin fattning, och Spirit var mer koncentrerad på mig än vad hon varit under hela passet. Ska jag behöva försöka ta livet av mig för att hon ska lyssna på vad jag säger? Suck, stackars pålla. Hon blev nog mer förvånad än vad jag blev...

Vi har nu tågat in i november månad, och det känns som man inte har så mycket inspiration att hämta utifrån det... Vädret är just nu ganska typiskt för en sen höstmånad och jag känner mig ganska nöjd med att halvsitta i soffan med stortröjan och raggisarna på. Men, jag har en sötnöt som står ute i hagen och väntar på matte så slöa får jag göra efter stallet.