Spirited away

Igår var det dags för ett litet ridpass igen. När jag var klar med stallsysslorna hämtade jag Spirit från hagen och gjorde henne iordning. Jag tror förresten att hennes lilla kalaskula har krympt lite nu, för det går lättare att spänna sadelgjorden nu än innan.. Jag bestämde mig för att rida ut en liten sväng idag igen, själva den här gången. Jag vill att hon ska vänja sig vid det också, så jag inte alltid blir bunden till att rida med andra. Och så känns det säkrare om hon är van vid det med. Det gick väldigt bra även idag, och spirit verkade inte bry sig ett dyft om att det inte var någon hästkompis med. Hon verkar nöja sig med mig som sällskap, vilket gör mig väldigt glad.När vi ridit en bit mötte vi en stor traktor på en smal väg, och jag tänkte hur vi i hela friden skulle kunna mötas där. Det var så smalt plus att det var staket på ena sidan vägen. Men det löste sig genom att traktorn stannade så att jag kunde vända tillbaka en bit på vägen och där svänga in på en avfart. Spirit tog det hela med ro. Enligt henne var stenen på stigen i skogen myyycket farligare... Men stenen anföll inte och vi överlevde båda två.