Spirited away

Sammanfattningsvis så går det faktiskt bättre och bättre för oss. Känns som att vi börjar kunna sätta ihop saker och ting till en helhet, utan att det blir tvärst opp och protester från en viss fuxdams sida.. Kanske har vi kommit över de stora spärrarna, om hon nu insett att lite ökade krav inte är lika med ond bråd död.

Märkte igår att hon börjat brunsta lite igen. Min första tanke - Oh no. Hon fnös och grymtade lite (det kanske är en gris jag har?) under uppvärmningen innan M dök upp, och förberedde mig på ett pass med en bråkig häst som man får klappa medhårs med silkesvantar.. Men, M hade planerat en övning med upphöjda cavalettibommar som Spirit tyckte var jättekul. Så hon glömde nog bort att det var jobbigt, för hon arbetade på bättre än på länge. Höll på att trava mig ur sadeln över bommarna. Duktig tjej! Körde på i lite olika tempon, jobbade som vanligt med många många halvhalter och avslutade med lite galopparbete. Hon gjord ett par fina fattningar. Nu när hon gör dem så bra är det bara jag som ska akta mig som tusan från att slänga mig fram i fattningen. Måste även sluta "förvänta mig" att hon ska kasta sig in i en vansinnesgalopp, utan bara ha is i magen och följa med henne. Att hålla en jämn rytmisk galopp i ett okej tempo är fortfarande jobbigt för henne, då hon inte orkar bära sig några längre stunder. Men det kommer mer och mer för varje gång.

(Gammal bild)